Jag ska ha ett strå i munnen och titta upp mot himlen, och tänka på precis ingenting i alla fall ett litet tag

Imorgon får jag äntligen stå på brygga igen. Jag önskar att jag kunde ta bilder på den och visa er hur vacker den är med alla de namn vi graverat in. Med varsin upphittad sten varje sommar sen vi gick i fyran har vi hukat oss ner, Paulin och jag, ena stunden fnissat den andra fällt tårar. Om jag ändå kunde skriva en stor text till er att läsa om alla de ord vi viskat fram och inte vågat säga, om allt vi tänkt, där på den bryggan. Den texten skulle vara magisk att läsa för er, men då skulle också bryggans magi försvinna. Och jag tänker, det är inte riktigt värt det någonstans. Alltså, Paulins och min årliga tillflykt till stugan tar start imorgon bitti och den är som alltid välbehövlig. Semester från semestern, mycket skönare och nödvändigare än ni kan tro. Purjolökspajen är gräddad och sockerbitarna är inhandlade, imorgon återstår bara att packa ner något plagg i väskan och sen iväg till paradiset. Jag kanske inte kan avslöja bryggans bragd, men oj vad mycket fint ni kommer att få se när jag är tillbaka. Ni ska få se. Hejdå!