Balett, när det är som bäst

Det är en förbannat fin film insåg jag som starkast ikväll. Alla de gånger jag satt betyget "bra" känns så otroligt nedvärderande och underskattat nu när jag sitter och ler med en liten klump av gråt i halsen. Kalla mig vekling och tönt om ni så vill men här sitter jag och är fylld av massa känslor som kan sammanfattas i ordet lycklig. För han kom in på den stela, och enligt min åsikt väldigt läskiga, skolan. Trots sin pappas oförstånd och sin brors dumhet. Tack vare den högljudda balettlärarinnan. Med sin fantastiskt charmiga farmor som då och då påminner dem alla om att hon minsann kunde ha blivit en berömd dansös. Med sin smyghomosexuella vän någonstans långt vid sidan om honom. Nej, Billy Elliot är inte bara "bra". Filmen är elektrisk. Den ger precis samma känsla som Billy säger att han får när han dansar. Elektricitet.

Lyssna