Om man vill kan man se det som att jag förnedrar konsten i att spela instrument, för jag är inte så duktig. Inte alls, för att tala klarspråk. Därför kan det tänkas lite lustigt att jag inte bara har en utan två gitarrer. Som dessutom bara är mina. Gustav köpte jag i blind tro om att jag faktiskt skulle lära mig. Det stannade i något slags mellanting som sagt. Men Gun, min finaste och mest värdefulla gitarr, är min 18-års present. Hon är liten, nylånsträngad, svart med glitter och rosdetaljer. Hon skulle nog inte se mycket ut för världen, om det inte vore för de fina små utdragen ur speciella låtar mina vänner skrivit dit på hennes rygg. Det var de skrifterna, det ditmålade hjärtat och deras lilla avsändare "Av: Paulin & Ida" som fick mig att gråta på min 18-årsdag. Och det är därför hon är min finaste och mest värdefulla gitarr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar